Kravet växer i arbetarrörelsen på att den väldiga ökningen av friskolor måste hejdas. Det gäller i synnerhet de många privatägda skolor som nu öppnas. I en TV-debatt den 10 september var Jönköpings kommunalråd Peter Persson mycket kritiskt mot att friskolorna har fri tillgång till kommunens kassa.
(s)-riksdagsmannen Bengt Silfverstrand från Skåne har interpellerat skolministern i frågan, och kommer att få stöd från (s)-kvinnorna när debatten kommer upp i mitten av november. Jag skickade därför motionen till honom och fick svaret att han kommer att ha stor nytta av den i interpellationsdebatten. Motionen har också skickats till (s)-riksdagsmännen i Västernorrland. Vi uppmanar alla våra läsare att ta upp de krav som ställs i motionen i sina partiorganisationer.

Profitera inte på skolan!

Antalet friskolor ökar i snabb takt. 1992 fanns 106 fristående grundskolor med 7000 elever. 1998 var antalet 31 000 fördelat på 331 skolor. Detta utgör tre procent av det totala antalet elever. I Göteborg och Stockholm är andelen mycket högre. Här går tio respektive åtta procent av grundskoleeleverna i friskolor.

Samtidigt har karaktären på friskolorna förändrats. Tidigare var de flesta språkligt, etniskt eller pedagogisk profilerade och drevs av stiftelser och ideella föreningar. Idag har alltfler skolor allmän inriktning och ägs av vinstdrivande privata företag. Av de 98 nya ansökningar som kom in 1998 var 56% aktiebolag, handelsbolag eller enskilda näringsidkare och 46% föreningar och stiftelser. (Uppgifter hämtade från skolverkets rapport om fristående grundskolor 1999)

Ännu snabbare är ökningen av antalet fristående gymnasieskolor. Det finns idag 87 sådana. Inför läsåret 2000-2001 har det kommit in 90 nya ansökningar, varav hela 20 återfinns i Göteborg.

Det viktigaste skälet till detta är att bidragen höjts kraftigt. Fristående grundskolor har fått bidraget höjt från 75% till 100% av kostnaden för den kommunala skolan. Bidragen till de fristående gymnasieskolorna än ännu generösare. Dessa får en skolpeng som motsvarar genomsnittskostnaden i riket för en elev på ett motsvarande kommunalt program. Men gymnasieskolorna på mindre orter kostar mer än i storstäderna, där de flesta fristående skolor ligger. Detta betyder att de fristående gymnasierna i storstäderna får högre bidrag per elev än de kommunala. Dessutom har de rätt att ta ut avgifter för speciella verksamheter.

Enligt teveprogrammet Speciellt den 19 september får den kommunala gymnasieskolan i Göteborg 39 863 kronor per elev, medan de fristående får 45 280. De 6 ansökningar om nya fristående gymnasierna som godkänts av skolverket beräknades leda till en merkostnad för kommunen på 11,8 miljoner. Om de övriga 14 också godkänns kommer merkostnaden att uppgå till 37,7 miljoner.

Friskolorna är heller inte skyldiga att ta emot barn "vilkas mottagande skulle medföra att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för skolan" (skollagen kap.9) Detta betyder att de inte är skyldiga att handikappanpassa skolan, och att barn med särskilda behov kan stängas ute.

Rätten att fritt välja skola, som hävdas av borgarna, gynnar den som är stark och välutbildad. Det förutsätter att vissa skolor ska vara bra och andra dåliga, och att skolorna därför ska tävla om eleverna. Därmed överges målet om att alla ska ges en bra grundutbildning. Friskolorna gynnar också den som har mer tid och pengar, eftersom många av skolorna förutsätter en arbetsinsats från föräldrarnas sida. På gymnasiet ökar dessa orättvisor ännu mer eftersom det krävs höga betyg för att komma in. Följden av detta är ökade klasskillnader i skolan och ökad segregation.

Det säger sig nästan självt att det främst är barn från över- och medelklassens villakvarter som väljer friskolor, medan arbetarnas och förorternas barn främst går i de kommunala skolorna. Det är inte de barn behöver mest stöd och hjälp som går i friskola utan de som har det mer förspänt i skolan. Ett bevis för detta är skillnaderna i betyg. I gymnasiefriskolorna hade en fjärdedel MVG i matematik jämfört med 13,2% i de kommunala. I svenska var siffrorna 22,6% respektive 7,3%.

Systemet är också odemokratiskt. Kommunen är skyldig att erbjuda skolgång till alla i grundskoleålder. Samtidigt är den tvingad att ge bidrag till en friskola om den inte kan visa att det får "påtagligt negativa följder för skolväsendet i kommunen"(Skollagen kap 9). Dessutom har kommunen inte någon insyn i skolan utöver den tillsyn som skolverket sköter.

Det betyder att kommunen inte längre har full kontroll över skolverksamheten och de pengar som anslås till denna. Istället tvingas kommunen åse hur pengar flyter över från kommunala skolor till friskolor, från elever med särskilda behov till de som har det lättare, och från förortsskolor till innerstadsskolor. Därför måste den snabba ökningen av friskolor hejdas.

Därför förslår jag partidistriktet att anta följande krav:

att skollagen ändras så att friskolor endast ska kunna komma till stånd genom ett avtal mellan kommunen och skolan, där kommunen bestämmer vilka den vill anlita.
att kommunen ska vara huvudman för alla friskolor och ha full insyn i verksamheten.
att kommunen endast får sluta avtal med stiftelser, föreningar och kooperativ, och att privata eller vinstdrivande skolor inte ska kunna få bidrag.
att friskolan ska följa samma regler som de kommunala, t.ex. att vara öppen för alla elever och inte tillåtas ta ut avgifter.
att skolverket ska pröva vilka skolor som enligt dessa regler ska kunna komma ifråga.
att skolpengen avskaffas och att varje skola istället får bidrag enligt elevernas behov.
att Göteborgs S-riksdagsmän uppmanas att verka för dessa krav i riksdagen.

Martin Oscarsson

(medlem i Majornas Socialdemokratiska Förening i Göteborg)