Striden om pedagogiken i skolan

Solidaritet eller egoism

Det främsta syftet med den gamla svenska folkskolan var inte att ge bildning och kunskap, utan att fostra barnen till lydnad, självkontroll och flit. Det handlade om att skaffa sig kontroll över barnens inre och forma människor som var beredda att underkasta sig det nya kapitalistiska samhället. Det var också viktigt att klättra på samhällsstegen och göra karriär.

Dessa borgerliga ideal har idag omformats till en närmast narcissistisk (självspeglande) livsstil. Idag är det självupptagenhet, individualism, och materiell njutning som hyllas, vilket uttrycks bl.a. genom utseendefixering, hejdlös kommersialism och jakt på snabba pengar. Denna borgerliga livsstil stämmer väl överens med det samhälle vi har idag. Framtiden är osäker. Därför är det lika bra att njuta här och nu. Samtidigt gäller det att kunna slå sig fram till de mest attraktiva jobben och utbildningarna.

Borgerliga värderingar

Dessa borgerliga värderingar står i kontrast till den svenska skolans värdegrund (som återfinns i läroplanen) om lika möjligheter, samarbete och solidaritet. Hur är detta möjligt? Svaret är att arbetarklassen kunde påverka de rådande idealen i samhället under perioden av ekonomiska förbättringar och reformer 1950-75. På grund av arbetarrörelsens styrka och inflytande över politiken vann solidariska ideal insteg i samhället. Dessa ideal påverkade också skolan.

I många arbetar- och tjänstemannafamiljer finns en stark känsla för rättvisa och solidaritet. Detta uttrycks både i det lilla och det stora. Föräldrar lär sina barn att samarbeta och dela med sig, ungdomar ställer upp för sina kompisar, och de flesta människor anser det rätt att betala skatt för att kunna ge en likvärdig offentlig service för alla.

Frågan om livsstil är en klassfråga. En egoistisk livsstil är vanligare bland barn från rikare familjer, medan den mer solidariska är vanligare bland arbetar- och tjänstemannafamiljer. Samtidigt finns många nyanser i detta. Det finns arbetarbarn som är mycket egoistiska och överklassbarn som är solidariska. Andra är egoistiska ibland och solidariska ibland. Motsägelserna i samhället återspeglas också i människan själv, och är en viktig förklaring till den osäkerhet, frustration och ångest som många känner.

Detta är orsaken till att skolan tycks ha andra värderingar än stora delar av det omgivande samhället. Men även i skolan finns denna kontrast. Visserligen predikas rättvisa och samarbete på papperet, men i praktiken är bilden splittrad. Under de tidigare skolåren spelar solidaritet och samarbete en större roll. Men ju högre upp elevernas kommer desto mer präglas skolan av egoism och konkurrens.

En viktig orsak till detta är förstås betygen, som favoriserar individuella prestationer och lätt mätbara kunskaper. De bidrar till att bevara en traditionell undervisning där läraren står och pratar bakom katedern och sedan ger läxor och prov till eleverna. Förmåga till kritiskt granskning och samarbete är svåra att mäta med betyg. Därför får många elever inte får lära sig detta på allvar. Betygen gör det svårare att avskaffa den felaktiga borgerliga synen på inlärning som ännu är stark i skolan. Många skollokaler och också byggda så att de passar bäst till traditionell klassrumsundervisning.

Negativ stämpling

Detta arbetssätt skapar en negativ stämpling av elever. De som presterar under genomsnittet får, enligt en norsk undersökning, dåliga betyg och kommer inte in på de utbildningar de sökt. Dessutom blir de förlöjligade och utskällda eller utsatta för ironi. Enligt en amerikansk undersökning får samma elevgrupp mer kritik och mindre uppmärksamhet, återkoppling, förväntningar och beröm.1

Enligt Meads2 teori om symbolisk interaktionism så formas vår självuppfattning av hur andra betraktar oss.

"Mead betraktade självuppfattningen som en social struktur och inte som ett individuellt drag hos den enskilde individen. Vår självuppfattning formas och fortlever som samverkan och aktivitet. Den uppstår mellan människor men upplevs och tolkas av den enskilde. Det är detta som ligger i uttrycket att människan först och främst ska förstås som en social varelse"3

Vi speglar oss i andra genom att iaktta hur andra reagerar på oss. Men inte vilka andra som helst. Sådana vi inte känner kan vi strunta i, medan vi är känsliga för hur de som finns nära oss reagerar. För barn och ungdomar är lärare och klasskamrater de närmaste förutom familj och nära vänner:

De som ständigt blir behandlade som dåliga hamnar i en negativ spiral av minskat självförtroende. En reaktion på detta är att undvika de platser där man blir förödmjukad, t.ex. att skolka. Detta kan leda till en utslagning, som börjar med skolk och specialundervisning, och i värsta fall slutar i gängbildning, drogmissbruk och kriminalitet. Även om det inte går så illa skapar negativ stämpling problem för många under resten av livet.

En demokratisk pedagogik

Skolan återspeglar helt enkelt motsättningarna och motsägelserna i samhället. Därför pågår det en ständig dragkamp mellan olika arbetssätt och metoder. I grunden handlar det om en kamp mellan den gamla auktoritära skolan och en ny demokratisk skola. Om konkurrens eller samarbete, korvstoppning eller kritiskt tänkande, och om skolan ska vara offentlig eller privat.

Den demokratiska skolan grundas på det faktum att alla har förmåga att utveckla sitt tänkande och sin personlighet. Den har också en helhetssyn på eleverna. Skolan ska inte enbart utveckla eleverna rent intellektuellt, utan också understödja den sociala utvecklingen. Skolan ska därför ge alla elever trygghet och en positiv självbild. Den ska också skapa förmåga till samarbete och ett självständigt tänkande.

Inlärning handlar därför inte om att upprepa eller kopiera färdig kunskap. Det är istället en process inom var och en av oss. Vi bearbetar ny kunskap utifrån de förkunskaper, färdigheter och attityder vi redan har. Genom detta förändras våra kunskaper. Vi utvecklas och "lär oss".

Att lära sig hur man lär sig

Bästa möjliga inlärning och utveckling fordrar därför att eleverna lär sig hur man lär sig, eller metainlärning som det kallas på fackspråk. Enligt den ryske pedagogen Lev Vygotskij4 formas tänkandet av individens sociala aktivitet; dvs i samspelet med den omgivande verkligheten, och särskilt andra människor. Språket spelar en central roll. Det är inte bara tänkandets uttryck utan också dess byggsten.

Därför kan barn utföra handlingar kollektivt innan de kan göra det själva. För att avgöra vad barn kan lära sig ska vi därför fråga oss vad de kan klara själva och vad de kan utföra med hjälp av andra. Där emellan finns den potentiella utvecklingszonen, som visar hur mycket vi kan lära oss vid ett givet tillfälle om bara rätt metoder används.

För att eleverna ska kunna lära sig hur man lär sig måste de få ta ansvar för sin egen inlärning. Men detta får inte begränsas till vad de lär sig (innehållet) utan ska också gälla hur de lär sig (formen). Eleverna ska delta i planering och utvärdering av undervisningen. Det senare kan ske genom att eleverna fortlöpande diskuterar hur de gått tillväga för att ta reda på saker. De kan också dokumentera arbetsgången t.ex. med hjälp av videoinspelningar, fotografering och ljudinspelning. Då blir själva läroprocessen synlig.

Samarbete

För att göra detta möjligt krävs en kommunikationsorienterad pedagogik där tonvikt läggs vid språklig träning och samarbetsundervisning. Skolan ska träna eleverna att arbeta i grupp, och att använda språket -och särskilt då skrivandet -som ett aktivt redskap i inlärningen.

En viktig aspekt vad gäller innehållet är att eleverna ställs inför att lösa olika problem, s.k. problembaserat lärande (PBL). Man frågan är vem som ska formulera problemen eller frågorna? Svaret är: eleverna själva, med hjälp av lärarna. Klassen bestämmer först ett tema, var och en skriver sedan ner vad de vet eller vill veta om ämnet, och diskuterar det sedan i klassen. Därefter delas klassen in i grupper som formulerar vad de vill ta reda på och hur detta ska gå till.

Lära för livet

Med dessa och liknande metoder kan vi skapa en skola som utgår från elevernas egna erfarenheter, från deras verkliga liv. När man undersökt vad som är viktigast i elevers liv har det handlat om sådant som kamrater, familj och kärlek, dvs. relationer till andra människor. Hur lever jag, hur vill jag leva och vad krävs för att detta ska bli möjligt? Det är sådana frågor som undervisningen kommer att kretsa kring om eleverna får bestämma.

Följden av detta är att arbetarklassens solidariska ideal kommer att stärkas i skolan, i synnerhet som de flesta elever har föräldrar som är vanliga arbetare eller tjänstemän. Det är den verklighet som kommer att tränga sig på skolan.

För att uppnå detta behövs ett gott samarbetsklimat i klasserna och ett förtroende mellan lärare och elever. Klassrådet spelar en central roll. Där kan eleverna planera undervisningen och ta upp olika problem som t.ex. mobbning. Genom tematisk undervisning och grupparbeten lär sig eleverna att samarbeta och att ta ansvar för undervisningen.

Läraren som lagledare

Lärarens roll blir mer att vara handledare och expert, att vara som en god tränare i ett lag där alla får vara med. Detta betyder att lärarens roll inte blir mindre utan större jämfört med traditionell undervisning. Liksom i allt lagarbete ska hon se till att alla får en roll och kan utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Detta arbetssätt stämmer väl överens med de riktlinjer som finns i läroplanen och med det som lärs ut på lärarutbildningen. Det föredras av de flesta elever eftersom den gör undervisningen intressant och meningsfull. Många lärare strävar också åt detta håll. På många skolor har man bildat arbetslag och börjat arbeta tematiskt och ämnesövergripande.

Men förändringen går trögt. Mycket av den gamla pluggskolan finns kvar och från borgerligt håll hörs ständiga krav på mer disciplin, prov och betyg.

Ett skäl till detta är att skolan drabbades av nedskärningar samtidigt som den nya läroplanen kom 1994. Många rektorer som ville förändra skolans arbetssätt fick ägna sig åt att banta verksamheten istället. Trycket för förändring blev inte tillräckligt stort på de lärare som arbetar mer traditionellt, medan de som försöker förnya sig inte fick tillräcklig stimulans.

Det är främst på lågstadiet som verksamheten har förändrats. Det beror på att fritidshem och sexårsverksamhet kommit in i skolan, och därmed också förskollärare och fritidspedagoger, vars arbetssätt utgår från en helhetssyn på barnen. Det krävs mer resurser om hela skolan ska kunna förändras, och om integreringen mellan skola och fritidshem ska bli helt lyckad.

Men det finns också ett annan underliggande orsak till att det är så svårt att förändra skolan: En demokratisk skola kan inte skapas fullt ut i det kapitalistiska samhället. När eleverna får styra undervisningen kommer de ta reda på hur samhället egentligen fungerar. Då blir många medvetna om att vi har ett orättvist samhällssystem som kan och måste förändras. De kommer också att inse att de själva kan spela en roll i att genomföra detta. Skolan skulle bli en spjutspets för förändring. Detta kan borgarna och den högersocialdemokratiska regeringen inte acceptera. Därför går kampen för att förändra skolan hand i hand med kampen för ett rättvist socialistiskt samhälle.

Martin O

(medlem i lärarförbundet i Göteborg)

1Imsen, Gun, Elevens Värld - Introduktion i pedagogisk psykologi, Studentlitteratur, Lund 1992

2George Herbert Mead (1863-1931), amerikansk filosof och socialpsykolog.

3Imsen, s 176.

4Lev Vygotskij (1896-1934) rysk marxistisk psykolog och pedagog. V spelar idag en allt större roll inom olika progressiva pedagogiska riktningar. På svenska finns: Vygotskij och skolan utgiven av Studentlitteratur och Fantasi och kreativitet utgiven av Daidalos i Göteborg.