Klippan AB slaktar Mölndals bruk

– staten måste ta över

När de anställda på Mölndals pappersbruk (Papyrus) kom till jobbet på kvällen den 16 mars möttes de av beskedet att större delen av bruket ska läggas ner, och att cirka 260 av 300 anställda är varslade om uppsägning. Om detta genomförs går en 350-årig tradition av papperstillverkning i graven. För de anställda kom beslutet som en chock.
- Vi har känt till problemen inom koncernen, men ledningen har hela tiden framhållit andra lösningar. Därför kom detta som en överraskning för oss, säger Ulf Petersson ordförande i pappers avdelning 63 vid Mölndalsbruket.
- Det gavs ingen förhandsinformation, vi fick nedläggningsbeskedet genom media.


Fabriken ägs av Klippan AB, som också har papperstillverkning i skånska Klippan och i småländska Lessebo. Klippan AB köpte Mölndalsbruket av Stora Enso 2002. Anledningen uppgavs vara brukets tillverkning av finpapper till den grafiska industrin och speciellt då Colorit, ett färgat papper som har stark ställning på den svenska och europeiska marknaden. Genom nedläggningen står det klart att köpet inte syftade till komma över själva produktionen utan varumärket.

I Göteborgs Posten (GP) erkänner Klippans styrelseordförande och huvudägare Jan Bernander, som äger 35,4% av aktierna i företaget, att övertagandet i första hand syftade till att komma över produkter och varumärken och inte kapacitet: ”Vi hade förmånen att förvärva varumärket, ett av de starkaste i Europa. Därmed fördubblade vi vår andel på den europeiska marknaden. Vi ska föra över tillverkningen av colorits färgade papper till de andra bruken.” (17/3 05).

Ulf Petersson säger att man kommer jobba för att stoppa beslutet och man har bland annat kallat in en löntagarkonsult.
- Vi tror inte att beslutet är baserat på fakta. Det är taget mest för att hålla aktiekursen uppe och nedläggningskostnaden kan bli mycket hög.
Enligt GP ser direktör Bernander inga problem med nedläggningen, och hänvisar till att det är stort sug efter arbetskraft i Göteborgsregionen. Han påstår vidare att fabrikens relativt centrala placering i Mölndal gör en utbyggnad omöjlig.
Enligt facket är dessa båda påståenden felaktiga.
- Bernander är korkad och okunnig, säger Ulf Petersson och fortsätter:
- Medelanställningstiden på bruket är 20 år, och många av arbetarna började direkt efter skolan och har ingen annan utbildning. Brukets placering är heller inget problem eftersom modern papperstillverkning inte medför några större utsläpp.
Det är inte bara de 260 vid bruket som kommer att förlora sitt arbete om fabriken stängs. Minst lika många jobb till kommer att försvinna i olika kringverksamheter. Det gäller transporter till och från bruket, underleverantörer, reparationer, andra företagstjänster. Kommunen drabbas också av minskade skatteintäkter.


I Västra Götaland finns över 10 000 arbetslösa inom industri och byggnadsverksamhet. Många av de som sparkas kommer därför att ha svårt att hitta ett annat jobb. Därför måste arbetarrörelsen ta strid mot nedläggningen av Mölndalsbruket. Det kan ske genom namninsamlingar, uttalanden och protestmöten till stöd för pappersarbetarna. En nedläggning är inte oundviklig. Skogsindustrin är en av de viktigaste basnäringarna i landet som kan och måste utvecklas. Om Klippan AB inte vill bibehålla produktionen måste staten vara beredd att ta över Mölndalsbruket.
Detta krav är inte orealistiskt. Staten äger redan både skog och skogsindustri. Statliga Sveaskog (före detta Domänverket) äger en femtedel av skogsarealen i landet, och står för en lika stor del av virkesförsörjningen till skogsindustrin. Sveaskog har dessutom ett helägt dotterbolag, AssiDomän Cartonboard, som tillverkar kartong till livsmedelsindustrin och har 700 anställda och en omsättning på 2,3 miljarder. Man är även hälftenägare i Sveriges största sågverkskoncern, Setra Group med 1400 anställda och en omsättning på fem miljarder. Som bekant äger också staten en mängd andra företag som Vattenfall, SJ och posten. Den största statliga industrin är förstås LKAB som äger gruvorna i Norrbotten och har nästan 3500 anställda och en omsättning på cirka 9 miljarder. Den statliga industrin lever alltså vidare trots alla utförsäljningar.


Det är dags att bryta privatiseringstrenden. Ledningen för fackföreningarna, socialdemokraterna och vänsterpartiet måste sluta att svansa efter kapitalets diktat.
Det statliga ägandet måste komma till heders igen för att rädda jobben. Bruket i Mölndal kan räddas genom ett statligt övertagande där fabriken och dess tillverkning inordnas under Sveaskog. Detsamma gäller andra basindustrier som hotas av nedläggning. På samma gång krävs en demokratisering av de statliga företagens verksamhet, genom att de anställda och de fackliga organisationerna ges ett verkligt inflytande över verksamheten.

Socialistens
Göteborgsredaktion

Från Socialisten nr 73, maj 2005 (publicerad på Internet 050512)