Magister Björklund tar fram rottingen

”Mer kunskap – modern utbildningspolitik”. Detta är rubriken på den rapport där den borgerliga alliansens berättar om sin skolpolitik. Men borgarnas förslag är varken moderna eller kunskapsförbättrande.

Det handlar istället om en återgång till den gamla auktoritära pluggskolan med tidig sortering, bestraffning och belöning. Eller vad sägs om att återinföra skolmognadsprov för sexåringar och tillåta skriftliga betygsliknande omdömen från första klass.

Eller att införa betyg från sexan med fler betygsteg än dagens tre. För att inte tala om att ge lärarna rätt att omhänderta störande föremål (läs mobiltelefoner), att stärka befogenheten att köra ut elever och utdöma kvarsittning och att lärare bör skicka skriftliga varningar till hemmen (läs hemanmärkning). Till sist vill man också att ogiltig frånvaro ska skrivas in i betygen och att skolan ska få större möjlighet att stänga av eller flytta elever.

Samtidigt som man tar till hårdhandskarna mot eleverna, behandlas friskolorna med silkesvantar. Friskolor ska inte behöva delta i kommunernas skolutvärdering och kunna sätta betyg tidigare än kommunala skolor. De ska slippa kravet på att det ska finnas minst 20 elever i en skola och kommunerna ska ha mindre möjlighet att påverka deras etablering.

På vilket sätt detta skulle leda till mer kunskap får vi inte veta. En ledtråd ges i rapportens inledning där borgarnas kunskapssyn framskymtar. Skolan ska ”ha fokus på kunskap genom tydligare och färre mål”. ”Socialdemokratisk skolpolitik har fokuserat på allt annat än kunskap, vilket har lett till allvarliga konsekvenser”, heter det. Man menar att det talas för mycket om att lära eleverna att söka information, samarbeta och argumentera, på bekostnad av kunskapsinnehållet. Som om detta inte skulle vara viktigt att kunna.

Borgarnas syn på kunskap är lika ensidig och motsägelsefull som den beskrivning de ger av skolan i rapporten. Det påpekas att eleverna har blivit sämre vad gäller läsförståelse, matematik och NO (främst kemi och fysik). Man påstår också att skolk och störande klassrumsmiljöer är vanligare än i många andra länder.

De försämrade resultaten i ovanstående ämnen bekräftas visserligen av skolverkets nationella utvärdering 2003. (www.skolverket.se) Men det finns en annan ”sida av myntet” som borgarna inte vill låtsas om. Den visar att eleverna är lika bra på att skriva som tio år innan och att de har blivit bättre på att kritiskt granska, förklara, samarbeta och argumentera. Elevernas intresse för samhällsfrågor har ökat sedan 1992 och kunskaperna i engelska har förbättrats. De har också större kunskaper om mål och betygskriterier.

När eleverna är intresserade och förstår meningen med kunskapen så lär de sig också. Det är vad utvärderingen visar. Men det som eleverna anser viktigt att kunna - som att kunna ifrågasätta, få information och förstå vad som händer i samhället – anses som mindre viktig av borgarna.

Utvärderingen visar att det inte är stök eller ”flum” som är skolans verkliga problem, utan föråldrade metoder och brist på pengar som sätter käppar i hjulet för den pedagogiska utvecklingen. För det är just i de ämnen där resultaten har försämrats  - matematik, kemi och fysik - som innehåll och arbetssätt är mest traditionellt och elevernas intresse minst. Matematiken domineras av att räkna själv i boken och innehållet i många kemi och fysikböcker har inte ändrats mycket sedan sextiotalet. I engelska, so, svenska och de praktiskt-estetiska ämnena har däremot innehåll och arbetssätt i högre grad förändrats och anpassats till moderna förhållanden. Där är också elevintresset och kunskaperna större.

Grunden för en modern pedagogik är en demokratisk skola där eleverna har inflytande över undervisningen och sitt eget lärande. Eleverna är med och utformar undervisningens planering och får diskutera meningen med allt de ska lära sig. Verkligheten runt skolan ligger till grund för lärandet, och teori och praktik kopplas ihop. Ämnessplittringen minskas till förmån för ämnesövergripande arbete i form av teman och projekt. Då väcks elevernas intresse och de nya kunskaperna kan kopplas ihop med det eleverna redan vet, vilket är lärandets grundprincip. Ur detta föds en ny förståelse.

Detta synsätt genomsyrar också läroplaner och kursplaner, men som alla vet är det ännu långt mellan teori och praktik i skolans värld. Ännu större kommer detta gap att bli om borgarna får kommandot över skolan.

Med denna bakgrund är det inte svårt att förstå varför borgarna med sådan frenesi angriper varje försök att införa en modern pedagogik. Lika lite som de vill ha arbetarstyrda företag vill de ha en demokratisk skola. Chefen och arbetsledarna ska ha makten på jobbet och skolchefer, rektorer och lärare i skolan. Då spelar det mindre roll att de flesta elever, inklusive många av de med borgerliga föräldrar, knappast tilltalas av att klockan ska vridas tillbaka och rottingen tas fram igen.

Martin Oscarsson, 4-9 lärare Göteborg