Bryt med centern!

När valåret närmade sig lämnade centerpartiet den inofficiella regeringskoalitionen med socialdemokraterna. Centerns representanter tågade ut från regeringskansliet. Istället ska centern profilera den egna politiken, för att sedan fortsätta verka för att "lösa upp blockpolitiken" och "skapa en bred samling i mitten" (Olof Johansson, GP 27/11-97).

Hur ska man då betrakta socialdemokratins prasslande med centern? Är det en ny allians i svensk politik som leder till stabila lösningar på problemen i ekonomin, som partiledningen har hävdat? Kommer det att isolera moderaterna och försvaga det borgerliga blocket?

Nej! Dessa förhoppningar bygger på en missuppfattning av den roll som centern, och för övrigt också de andra borgerliga småpartierna, spelar i svensk politik. Varför finns det överhuvudtaget flera borgerliga partier? Grundskälet är att borgerligheten i sig själv är uppdelad i olika skikt och grupper, alltifrån traditionell överklass, kapitalägare och finansmän, till bönder och småföretagare. Men om de borgerliga partierna endast fick stöd av dessa skikt så skulle de idag vara små sekter. Klassförhållandena har ändrats i grunden de senaste femtio åren. Idag är 90 % av befolkningen lönearbetare eller arbetslösa som söker ett arbete. Därför måste de borgerliga partierna söka stöd bland löntagare för att överleva och vinna politiska framgångar.

Det finns en slags rollfördelning mellan de borgerliga partierna. Moderaterna representerar storkapitalet och den traditionella överklassen, men söker också stöd bland de minst klassmedvetna arbetarna och tjänstemännen. Men ensamma skulle (m) aldrig kunna vinna ett val. Därtill är partiet alltför reaktionärt och överklasspräglat. Därför behövs de andra tre.

Folklig prägel

Centern kan som representant för bondeklassen och lantbrukskooperationen ge borgerligheten en mer folklig prägel. Partiet vänder sig också speciellt till löntagare och småföretagare på lands- och glesbygden. Man försöker också vinna röster på miljöfrågorna. Folkpartiet och kristdemokraterna representerar i sista hand de små- och medelstora företagarna. Men de söker stöd bland tjänstemän och bland kristna väljare. I valet 1991 visade det sig att inte ens detta räckte för att vinna majoritet. Då inledde man ett samarbete med det högerpopulistiska och invandrarfientliga partiet Ny Demokrati.

Taktiska skäl

Centern sökte inte samarbete med (s) därför att man brutit med det borgerliga blocket utan av taktiska skäl. Partiet var djupt impopulärt efter de borgerliga regeringsåren 91-94. De borgerliga småpartierna var de som hade förlorat mest i valet 1994. Samarbetet med (s) var därför ett sätt för centern och Olof Johansson att överleva politiskt. Att man sedan fick ta ansvar för drastiska nedskärningar har inte bekymrat centern. Olof Johansson har istället uttryckt sin stolthet över att man tagit "samhällsansvar" och fått vara med och "sanera Sveriges ekonomi".

Kritiken på centerns partistämma gällde heller inte innehållet i uppgörelsen med (s), utan risken för att centerns profil suddas ut. Detta visar att centerpartiet i grunden är ett borgerligt parti. Därför bröt centern samarbetet lagom till valet, också detta av taktiska skäl. Nu kan man agera fritt och gå in i en ny borgerlig regering om socialdemokratin skulle förlora valet.

Det stämmer heller inte att moderaterna försvagades av alliansen mellan (s) och (c). Bildt fick istället rekordsiffror i opinionsmätningarna medan socialdemokratin gick kräftgång. Det är först nu - efter att alliansen mellan Johansson och Persson brutits och regeringen gjort eftergifter åt vänster - som stödet för SAP börjat öka.

Däremot är det korrekt att centersamarbetet gjorde det lättare för Persson att genomföra besparingspolitiken. Centern fungerade som regeringens högeralibi. Beslut som var impopulära bland arbetare och gräsrötter i partiet kunde försvaras med hänvisning till uppgörelsen med centern.

Markera skiljelinjen

Därför måste SAP definitivt bryta med centerpartiet och istället söka stöd hos vänsterpartiet. För att avvärja hotet om den borgerlig regering fordras att man avslöjar, inte bara moderaterna, utan också de borgerliga småpartierna. De löntagare och ungdomar som dras till borgarnas lock och pock kan bara vinnas om SAP klart markerar var skiljelinjerna mellan blocken går. Men det kräver i sin tur att socialdemokratin bryter med den borgerliga krispolitik som förts sedan man övertog regeringsmakten. SAP måste ändra färdriktning och utforma ett socialistiskt alternativ till borgarna. Då skulle ett fortsatt regeringsinnehav vara mer än sannolikt.

Från Socialisten nr 30, februari 1998