Snålblåst för kulturen

Det finns en vision för Stockholms stadsteater: att den ska bli en angelägenhet för hela stadens invånare. Det har teaterns personal lyckats bra med. Genom en spännande blandning av klassiskt (Shakespeare, Brecht, Tjeckov mfl), nyskrivet (framför allt Susanne Osten) och barndramatik (till exempel Mio min Mio) lockade Stadsteatern förra säsongen en rekordpublik. Över 500 000 besökare kom till föreställningarna.

Man kan tycka att det resultatet borde ha lagt grunden för en någorlunda ljus framtid för teaterns hårt arbetande personal. Men icke. Den 20 september demonstrerade skådespelare och scenarbetare i Stockholm bakom parollen "Bevara Stockholms Stadsteater". Det mer specifika kravet, som också omkring 10.000 teaterbesökare ställt sig bakom genom namnunderskrifter och vykortsskickande, löd: I år måste Stadsteatern få kompensation för löne- och prisökningar!

Fyra år utan ökade anslag resulterade under våren 2004 i att 38 tjänster skars bort. Det var den "belöning" de anställda (och publik) fick för det engagemang man lagt ner. Nu riskerar den positiva utvecklingen för hela teatern att brytas.

Claes Ljungmark, skådespelare och en av talarna, förklarade:
-Kulturen står för tre procent av stadens budget. Ska man dra åt svångremmen krävs lite underhudsfett, och det har inte vi. Dras remmen åt ytterligare något hål så riskerar vitala organ att skadas!

Scener hotas, kvalitén riskeras, barn och ungdomar drabbas hårdast.

Demonstranterna tågade från Sergels torg till Stadshuset, där de hade räknat med att få överlämna protestlistor till finansborgarråd Annika Billström (s). Hon kom inte ut. Istället fick Erik Nilsson (s) ta emot kulturarbetarna. Han tyckte visst att kulturen var kärnan i demokratin, men nu var det budgetförhandlingar och slagsmål om varje krona.

resultatet då? Jo, Stadsteatern ska 2005 få 12 nya miljoner, men av dessa går två miljoner till Marionetteatern, som Stadsteatern tagit över ansvaret för, och resten ska användas till en fast teaterscen i Skärholmen. Aulan i Skärholmens gymnasium ska kvällstid fungera som teaterscen och dagtid användas av den dramautbildning på gymnasiet som också ska ligga under Stadsteaterns ansvar. Satsningen ingår i det som kallas Stadsdelsförnyelsen.

Någon pris- och lönekompensation blir det inte och de nya pengarna är alltså öronmärkta. För själva stadsteatern kan det inte betyda annat än fortsatta neddragningar. Erik Nilssons kommentar i Svenska Dagbladet den 7 oktober antyder precis det. Han säger

- Men 10 miljoner kronor att göra teater för, kan ju underlätta om det exempelvis finns övertalighet.

Kerstin Alfredsson

Från Socialisten nr 71, december 2004