Snålblåst för kulturen
Det finns en vision för Stockholms stadsteater: att den ska bli en angelägenhet för hela stadens invånare. Det har teaterns personal lyckats bra med. Genom en spännande blandning av klassiskt (Shakespeare, Brecht, Tjeckov mfl), nyskrivet (framför allt Susanne Osten) och barndramatik (till exempel Mio min Mio) lockade Stadsteatern förra säsongen en rekordpublik. Över 500 000 besökare kom till föreställningarna.
Man kan tycka att det resultatet borde ha lagt grunden för en någorlunda ljus framtid för teaterns hårt arbetande personal. Men icke. Den 20 september demonstrerade skådespelare och scenarbetare i Stockholm bakom parollen "Bevara Stockholms Stadsteater". Det mer specifika kravet, som också omkring 10.000 teaterbesökare ställt sig bakom genom namnunderskrifter och vykortsskickande, löd: I år måste Stadsteatern få kompensation för löne- och prisökningar!
Fyra år utan ökade anslag resulterade under våren 2004 i att 38 tjänster skars bort. Det var den "belöning" de anställda (och publik) fick för det engagemang man lagt ner. Nu riskerar den positiva utvecklingen för hela teatern att brytas.
Claes Ljungmark, skådespelare och en av talarna, förklarade: Scener hotas, kvalitén riskeras, barn och ungdomar drabbas hårdast.
Demonstranterna tågade från Sergels torg till Stadshuset, där de
hade räknat med att få överlämna
protestlistor till finansborgarråd Annika
Billström (s). Hon kom inte ut. Istället
fick Erik Nilsson (s) ta emot kulturarbetarna. Han tyckte visst att kulturen
var kärnan i demokratin, men nu var det budgetförhandlingar och slagsmål
om varje krona.
resultatet då? Jo, Stadsteatern ska 2005 få 12 nya miljoner, men av
dessa går två miljoner till
Marionetteatern, som Stadsteatern tagit över
ansvaret för, och resten ska användas till en
fast teaterscen i Skärholmen. Aulan i
Skärholmens gymnasium ska kvällstid fungera som teaterscen och dagtid
användas av den dramautbildning på gymnasiet som också ska ligga
under Stadsteaterns ansvar. Satsningen ingår i det som kallas Stadsdelsförnyelsen.
Någon pris- och lönekompensation blir det inte och de nya pengarna
är alltså öronmärkta. För själva
stadsteatern kan det inte betyda annat än fortsatta neddragningar. Erik
Nilssons kommentar i Svenska Dagbladet den 7 oktober antyder precis det. Han säger
- Men 10 miljoner kronor att göra teater för, kan ju underlätta om det
exempelvis finns övertalighet.
Kerstin Alfredsson
Från Socialisten nr 71, december 2004
-Kulturen står för tre procent av stadens budget. Ska man dra åt svångremmen krävs lite underhudsfett, och det har inte vi. Dras remmen åt ytterligare något hål så riskerar vitala organ att skadas!