Jan Björklund i skamvrån – dags för offensiv i skolfrågan

Skolministern har blivit avklädd inpå bara kroppen i P1-programmet ”Krisen i skolan.” I en serie program har det avslöjats att skolministern ljög när han hävdade att svenska elever lär sig sämst i hela västvärlden och att vi ligger toppen vad gäller oro, skolk och bråk. Enligt de internationella undersökningarna ligger svenska elever i den övre tredjedelen när det gäller läsning och engelska och kring genomsnittet i matte och NO.

 

Vad beträffar stämningen och närvaron så grundade sig Jan Björklund på en tvivelaktig undersökning bland 160 rektorer där en majoritet hävdade att det hade blivit mer oro och skolk. Att 80 – 90% av eleverna i en stor undersökning uppgav att de trivdes bra, och inte hade blivit retade, fått ta emot glåpord eller blivit exkluderade eller slagna i skolan, valde han att bortse ifrån.

 

Varför far då skolministern med osanning? Jo därför att han vill ha argument för en mer auktoritär skola. Redan förra sommaren infördes laglig rätt för lärare att beslagta störande föremål, t.ex. mobiltelefoner, och möjlighet att flytta elever mot föräldrarnas vilja.

 

På ett extra regeringsmöte denna sommar hastade man igenom ett beslut om att skriftliga betygsliknande omdömen ska ges från första klass som en komplettering till utvecklingssamtalen. De har också införts nationella prov i NO ämnen från och med våren. Man ligger också i startgroparna för ett nytt sjugradigt betygsystem från sjätte klass.

 

Varför är borgarna så besatta av att återinföra en autoritär faktapluggande skola? Att skolministern med sin militära bakgrund tror på order och disciplin är inget förvånande. Men det egentliga syftet är rent klassmässigt.

 

Enligt skolans värdegrund, som beskrivs i läroplanen, ska man stå för alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män och solidaritet med svaga och utsatta. Detta står i motsättning till den borgerliga värdegrundens egoism, konkurrens och cynism. De inslag av mening och sammanhang som utvecklats inom skolan gör att eleverna kan upptäcka de verkliga problemen i samhället. De betyder också att arbetarklassens barn kan konkurrera med över och medelklassens barn om platserna på attraktiva utbildningar. Detta är ett rött skynke för borgarna och därför tar de chansen att vrida klockan så långt tillbaka som möjligt medan tid är.

 

Med Björklund stående i skamvrån är det läge för arbetarrörelsen att bryta defensiven i skolfrågan och gå till offensiv. Vid en valseger måste besluten om skriftliga omdömen och tidigare betyg rivas upp. Istället måste man bygga vidare på de hittillsvarande utvecklingssamtalen där elever, föräldrar och pedagoger tillsammans utformar vägen framåt.

 

Arbetarrörelsen måste ta strid för den rätt till likvärdig och meningsfull utbildning som slås fast i läroplanen och skollagen. Detta uppnås inte med hjälp av piskan utan genom ökade resurser för att säkerställa mindre undervisningsgrupper och stöd till de elever som så behöver. Men framförallt krävs att arbetarrörelsen tar strid för en demokratisk betygsfri skola där alla elever har möjlighet att utveckla sin inneboende förmåga. Detta betyder en strid mot borgarna och i slutändan mot hela det kapitalistiska systemet som vi inte ska frukta utan välkomna..    

 

Martin Oscarsson

Göteborg