Folkskolans ursprungliga syften

Disciplin och lydnad

Historikern Lars Petterssons doktorsavhandling, "Frihet, jämlikhet, egendom och Bentham"* (Uppsala 1992), är ett försök att förklara den process som ledde till införandet av den svenska folkskolan 1842. Lars Pettersson vill tona ned den omedelbara effekt som detta beslut fick för allmogens utbildningsnivå.

Den hemundervisning med prästförhör som ända sedan 1600-talet varit kyrkans angelägenhet hade lett till att läskunnigheten i det i övrigt ganska efterblivna Sverige var anmärkningsvärt hög. På flera ställen hade skolor med liknande pedagogiska program redan inrättats av fria borgerliga bildningssällskap. Vad som hände 1842 var framförallt att ansvaret för sådana skolor lades på socknarna. Det var förresten inte förrän 40 år senare som folkskolan blev obligatorisk (Lagen om allmän skolplikt 1882).

Varför en bildad arbetarklass?

Varför skulle man då ändra på den ordning som gällt ända sedan 1680? Lars Pettersson prövar en rad olika hypoteser, som alla kan finna stöd i det tidiga 1800-talets debatt inom överklassen. Skapa självständiga medborgare? Främja nationalstatsbygget? Sprida borgerlig ideologi till underklassen? Kvalificera arbetskraften till marknadens behov? Eller för att inplantera vissa för det industriella lönearbetet väsentliga normer hos arbetarna ("lönearbeteshypotesen").

Och sen bör man fråga sig: Varför visade samhällets över- och särskilt medelklass sådan iver för att börja inrätta skolor för underklassen? Lars Pettersson söker förklaringen med tidens samhällsförändringar som bakgrund och med skolans konkreta utformning och pedagogik i centrum.

Proletarisering.

Det tidiga 1800-talet var en period av stora förändringar. Det kapitalistiska produktionssätten höll på att slå igenom. I städerna började en modern borgarklass att växa fram. På landsbygden proletariserades stora folkmassor, och många fattiga började vandra in till städerna. Det ledde också till att de förkapitalistiska korporationerna, bondehushållet och skråna löstes upp och att kyrkan började tappa den starka kontroll som den hade haft över människorna och familjerna. Ett ideologiskt tomrum uppstod.

Pedagogiken i 1842 års folkskola hade engelsk förebild. Det är här inflytandet från Bentham och de brittiska utilitaristerna kommer in. De ville inrätta och reformera fabriker, fängelser, skolor och arbetshus enligt en industriell modell byggd på rationalitet, individualisering och total övervakning. För skolorna uppfanns den så kallade växelundervisningen.

Rabblande utantill

Den kännetecknades av mekaniskt upprepande, utantillrabblande och disciplinär drill, av att en enda lärare via ett antal utvalda elever, "monitörer", kunde undervisa ett mycket stort antal elever och av elevernas individuella uppdelning och ständiga positionstävlande. Det var inte kunskaper och färdigheter som skulle läras in, det var ett visst beteende. Formerna var viktigare än innehållet. Att kvalificera arbetskraften till vissa yrkesfärdigheter var det inte fråga om, och de tidiga fabrikerna efterfrågade knappast heller sådant.

Det säger sig självt att självständiga medborgare inte var målet. Det var en disciplineringsmetod, som i första hand hade kommit till för att bryta barnens vilja och anpassa dem till fabrikernas rutinarbete. Det var alltså denna "fabriks-afwel" som till och med förskräckte en del ärkekonservativa romantiker. I ursprungslandet, där barnens billiga arbetskraft omedelbart togs i bruk i fabrikerna, passar därmed det som Lars Pettersson kallar lönearbeteshypotesen in. I jordbrukslandet Sverige hade industrialiseringen och urbaniseringen hunnit mindre långt, men den sociala omvandlingen var i full gång. Och detta var vad som oroade överklassen, proletariseringen, korporationernas sammanbrott och den informella sociala kontrollens uppluckring.

Farligt med bildade arbetare

Professorn, riksdagsmannen och sedermera biskopen Carl Adolph Agardh, som hörde till de mest bemärkta debattörerna, konstaterade: "Det problem, som Europas Statsmän nu hafva att lösa, är ej att behålla freden med nationernas grannar, men med nationernas arbetsklass." Många menade att en bättre bildning skulle medverka till att göra arbetarna lugnare och fogligare.

Å andra sidan konstaterade till exempel Agardh att man på många håll hade sett att arbetare med viss utbildning hade uppträtt mer avantgardistiskt, att det alltså också var en fara med "sådana utur hopen framträdde, med något litet öfver densamme bildade människor".

Lars Petterssons avhandling ger inte stöd för skolhistorikernas vanliga antagande att folkskolans framväxt berodde på liberalernas önskemål om kunniga och aktiva medborgare.

Syftet var uttryckligen att utrusta underklassens människor med önskvärda vanor och beteenden. Man ville frambringa samhällsvarelser som inte skulle ifrågasätta eller hota herrarnas ställning. Skolorna skulle korrigera och disciplinera enligt samma modell som de vid samma tid inrättade arbets- och korrektionsanstalterna.

Skolan - ett segregerande instrument.

Det bästa med denna avhandling är att den visar att verkligheten är mångskiftande och att klasskampen inte följer något enkelt schema. De ingående aktörerna är aldrig helt medvetna om vilket skeende de medverkar i, och det återspeglas i motsägelsefulla och vildvuxna idéer.

Skolan finner ändå till slut sin form och sin funktion i samhället som ett separerande och segregerande instrument. Barnen skiljs från familjerna, produktionen skiljs från reproduktionen precis som arbetaren skiljs från arbetsprodukten. Och denna grundläggande funktion har skolan kvar än i dag.

JH Från Socialisten nr 52, februari 2001

*Titeln är ett citat från Karl Marx, hans sammanfattning av medelklassens värderingar. Marx betraktade Bentham som inkarnationen av den engelska borgerlighetens självbelåtenhet.