Bordellhärvan: Kvinnor kräver upprättelse

De två kvinnor som i 14-årsåldern utnyttjades som prostituerade i den så kallade "bordellhärvan" har nu trätt fram i offentlighetens ljus. De vill få en ursäkt och skadestånd från staten, som vänt flickorna ryggen istället för att ställa förövarna till svars. 

Deras beslut att lämna in en stämningsansökan och kalla till presskonferens den 5 december är tung ammunition för alla som hävdat att toppolitiker ljugit och hållit varandra om ryggen i 30 års tid.

Eva Bengtsson visade på presskonferensen upp bilder av sig själv som späd, barnslig 14-åring. Så såg hon ut när hon tillsammans med sin jämnåriga kusin såldes till mäktiga män av bordellmamman Doris Hopp.

I bordellhärvan, som började nystas upp 1976, utpekades en mängd män ur samhällets elit som sexköpare: näringslivstoppar, artister, borgerliga och socialdemokratiska politiker. De hade alla gått hos bordellmamman Doris Hopp. Kunderna skyddades konsekvent i polisutredningen och fick förbli anonyma genom hela rättegången. Själva har männen blånekat till allt. Och eftersom de haft status och makt har de kommit undan med det.

Även Doris Hopp kom undan mycket lindrigt, hon åtalades aldrig för att ha dragit in minderåriga i sin affärsverksamhet.

Hur prostitutionsverksamheten bedrevs och hur mörkläggningen gick till avslöjas i boken "Makten, männen, mörkläggningen" av Deanne Rauscher och Janne Mattson. Men där uttalar sig de prostituerade kvinnorna anonymt, och därför har de utpekade männen fortsatt att vifta bort anklagelserna. Det är betydligt svårare i dag - även om de försöker.

Kriminologen Leif GW Persson är en av dem som anser sig veta att "vare sig Thorbjörn Fälldin, Olof Johansson eller Olof Palme var kunder på det där etablissemanget". Hans "bevis" är att han kände bordellmamman Doris Hopp, och hon hade aldrig sagt att hon haft dessa ministrar som kunder. Dessutom tycker han att namnen borde ha kommit fram i den ordinarie spaningen. Men just det var ju en del i mörkläggningen.

Ove Sjöstrand, den polis som utredde härvan, fick direktivet att kundernas namn inte fick nämnas i utredningen. Han deltog på presskonferensen den 5 december och backade upp Eva Bengtssons redogörelse. Andra som bekräftar hennes berättelse är de vårdare som arbetade på Ulvsundahemmet, där Eva och hennes kusin bodde när de drogs in prostitutionsverksamheten.

Den ene av dem, Per-Erik Andersson, blev senare ordförande i Socionomförbundet. Den andre, Totte Wallin, slog igenom som sångare. Även Doris Hopps syster Margareta Lidner pekar i ett uttalande ut flera kända politiker .

Socialisten gjorde sommaren 2005 ett specialnummer (nr 74) om bordellhärvan och boken "Makten, männen, mörkläggningen". Det gjorde vi inte för att vi trodde att det skulle sälja lösnummer, utan för att frågan om hur makt egentligen utövas, och hur nätverk inom samhällseliten bildas, är central för den som vill ändra samhället. Ytterst handlar det om hur de ekonomiska makthavarna på olika sätt knyter upp arbetarrörelsens representanter och förmår dem att driva en politik som inte rubbar det kapitalistiska systemet. Det handlar om hur en byråkrati skapas som fjärmar sig från rörelsens rötter och grundläggande värderingar.

Vilka värderingar har/får de arbetarrörelse-representanter som tycker att det är ok att gå till prostituerade? Vilka lojalitetsband knyts när borgerliga och socialdemokratiska politiker umgås i samma krets runt en bordellmamma?

Frågorna blir särskilt brännande när det visar sig att Björn Tarras-Wahlberg fanns med i härvan. Han var 1976 anställd som lobbyist av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och hade ett eget rum i riksdagshuset. Mycket pekar på att han hade tät kontakt med Doris Hopp och hennes stall. Dels hyrde en av Hopps kvinnor ett rum i hans mors hus, där han också bodde själv. Dels fanns två telefonnummer till honom i Hopps beslagtagna adressbok. En av poliserna, som tidigare haft kontakt med honom, kände igen hans röst på band från telefonavlyssningen och noterade att han ofta beställde många flickor åt gången. En gång hade han sagt att "det var dags för nattplenum" och att han behövde sex tjejer.

Björn Tarras-Wahlberg förnekar idag att han haft med Doris Hopp att göra, men  i ett samtal med Deanne Rauscher slank det ändå ur honom att han blivit uppringd av Säpo när de gick igenom en namnlista knuten till bordellhärvan.

Om det var så att han ordnade informella tillställningar med politiker där Doris Hopps kvinnor utgjorde den extra kryddan så skapades genast gemensamma erfarenheter, hemligheter och hållhakar som säkert underlättade för näringslivet att få gehör för sina synpunkter.

 

Kerstin Alfredsson