Alla är emot FRA

”Rikets säkerhet går alltid före allt,
Ditt privatliv ska delas med försvarets radioanstalt”

Stures Dansorkester

Det har varit ett himla hallå i den offentliga debatten kring den så kallade FRA-lagen. Olika människor har lyft fram olika saker som är dåliga med lagen. Journalister har hävdat att meddelarskyddet urholkas, liberala ledarskribenter har talat om den personliga integriteten och ytterligare andra har talat om andra risker med lagen. Det är väldigt få som öppet vågat sig på att försvara lagen. Lagen har varit så kontroversiell att det till och med funnits borgerliga riksdagsledamöter som övervägt att rösta emot sin egen regering i frågan.

Vad innebär FRA-lagen (eller lagarna, för det är egentligen flera)?

”Lagändringarna innebär i korthet att Försvarets Radioanstalt (FRA) ges rätt att bedriva signalspaning på kabeltrafik som passerar Sveriges gränser (vilket bland annat innefattar telefon- samt en stor del av Internettrafiken).” (Källa: wikipedia.org)

Så svenska staten (i form av den militära underrättelsetjänsten) lagfäster rätten att avlyssna trafik över landets gränser. Är det så farligt? Ja, det är det, eftersom exempelvis Internettrafik inte tar den kortaste vägen mellan två datorer utan den mest framkomliga. Detta innebär att en stor del av internetanvändandet i Sverige får sina ettor och nollor via en kabel utanför landets gränser. I praktiken får alltså FRA fritt avlyssna en mycket stor mängd svenskars internetkommunikation.

Använder du dessutom en webmail av hotmail-typ är det helt kört. Då har FRA laglig rätt att läsa allt du skickar. Frågan man kan ställa sig är om en militär underrättelsetjänst verkligen bryr sig om vad lagen säger. Låt oss inte glömma bort att åsiktsregistrering är väldigt olagligt, men ändå registrerade SÄPO vänsterfolk på 70-talet. Ja, det kan till och med finnas anledning att tro att människor fortfarande åsiktsregistreras.
Visst blir saken enklare för ett statligt organ när det är lagligt, det ska inte underskattas. Men det vore naivt att tro att FRA inte har avlyssnat svenskar redan innan lagen träder i kraft.

Den kritiske medborgaren undrar naturligtvis varför staten vill avlyssna sina medborgare. Det hela är mycket enkelt: kontroll.

Överallt i världen känner den härskande klassen hur det gungar under fötterna. Folk protesterar på gator och torg igen. Strejker är inte längre något exotiskt som  hände på farfars tid, och framför allt; det pågår faktiska revolutioner i världen. Även om allt detta inte har märkts så mycket i Sverige, vet statsmakten att det bara är en tidsfråga. Därför vidtar man åtgärder i förebyggande syfte.
Man ska inte luras att tro att FRA-lagen är det enda som kommer att hända. Fler åtgärder kommer att följa, allt till den borgerliga statens och kapitalistiska privategendomens försvar.

I Europa har vi medborgare åtnjutit en relativ frihet sedan 1910-talet. Den parlamentariska demokratin tvingar statsapparaten att åtminstone delvis stryka arbetarklassen medhårs. Kapitalismen har gått med på demokratin eftersom den gett ett relativt lugn och dessutom fungerat som en rökridå framför den verkliga, ekonomiska, makten. Men varje steg i demokratisk riktning har vi tagit mot borgarklassens vilja, med massiv kamp. Det som så småningom blev Moderaterna var på 1910- och 20-talet emot allmän och lika rösträtt. Den härskande klassens representanter i de borgerliga partierna har aldrig dragit sig för att lägga odemokratiska förslag, exempelvis förlängda mandatperioder för politiker så att de inte ska bli för känsliga för folkopinionen. Eller det genomförda förslaget om elitklasser på ett tidigt stadium i skolan för att sålla bort barn från arbetarhem. Eller för den delen Björklunds auktoritära syn på skolan som helhet, allt för att lära arbetarklassen att veta sin plats.

I dagsläget, med den gungande marken under fötterna börjar kapitalisterna fundera på om demokratin verkligen är värd vad den kostar. Demokrati som styrelseskick har fungerat hyggligt i nästan hundra år, men kommer den att kunna hålla tillbaka arbetarklassen nu? Detta är frågan den borgerliga staten ställt sig. Därför börjar man glänta på dörren till något annat.

En fascistisk diktatur kommer inte att dyka upp som genom ett trollslag imorgon. Men steg för steg kommer borgerligheten att försöka urholka demokratin. Var det slutar beror på vilken opinion arbetarrörelsen lyckas skapa.

Christer Bengtsson